Asså det här med att ta ett långt, varmt, skönt och avkopplande bad. Jag vet inte jag. Jag försöker. Men det blir liksom aldrig helt bra.

Jag brukar tappa upp det där varma badet, plocka fram nödvändigheterna så som schampo, balsam, handduk och sen när jag hoppar i så brukar det mest bli:

Jaha. Och nu då? Hur länge ska man ligga här? Hur långt ÄR ett långt varmt, skönt bad egentligen? Ja kan ju inte bara ligga här och glo på tapeterna som flagnar…..

Jag kanske skulle haft lite musik? Nej, de går ju inte, då väcker jag barnen.

Men ett glas vin kanske? Det hade ju varit trevligt. Mäh, palla gå ner o hämta det NU… Aaaah jag ropar på William! Nej. Just det. Då väcker jag barnen.

Oh Oh jag ringer honom! Eller nej. Telefonen ligger där nere. Just för att jag INTE skulle ha med den i badet. Eftersom man blir blöt. Och då blir telefonen också blöt.

Ja-a. Nä-ä. Ja får väl ligga här. Undra hur lång tid det gått nu? Två, tre minuter? Nej det är inte ett långt bad.

Oh Oh jag vet, jag rakar benen! *upp och hämta rakhyveln i badrumsskåpet*

Jaha. Det tog ju lång tid.

Oh Oh nu kan jag ju fila fötterna! Nej just det. Filen är där NERE….

Oh Oh jag kan ju använda den där peelingvanten jag fick nån gång. Det är ju säkert bra och avslappnande. Eller nej. Den har jag slängt. För den möglade när den hängde i duschen.

Vänta lite nu…. Har inte jag nån engångsförpackningsansiktsmask som jag fick med nån reklam liggande här någonstans…… Den kan man ju smacka på….*upp och rota efter ansiktsmask i miniatyrförpackning* *upp igen, kom på att när jag ändå är uppe och springer kan jag lika gärna hämta boken som ligger bredvid sängen som jag småläst på i sex månader*

Nu ska vi se här: Wake up Sleeping Beauty Energizing Face Mask with the light scent of mint and a fresch kick formula. Det blir nog bra. Och den ska säker sitta på i minst femton minuter. Då kan jag ju passa på att läsa lite…*upp och hämta handduken så att jag kan torka händerna så att boken inte blir blöt*

Det blev inget läst.

Det blev inget avslappnat.

Det blev ett mantra av “ska du vara fin får du lida pin fyfanfyfanfyfan” i säkert fyra hela minuter. Det som ansiktsmasken e g e n t l i g e n borde ha hetat var: WAKE UP! Lets Burn Off Your Face and also add a large amount of peppermint and lemon scent that will  burn your eyes for at least one hour.

Men jag blev i alla fall ren.

Jag och Mario kommer hem efter en shoppingtur i Kristianstad.

S: Jaha. Vad har du och Milo gjort hela dan då?

W: Lekt.

S: Lekt? Bara lekt? Ingenting annat?

W: Jaaaa…… Ni har ju inte varit borta så länge……

S: William. Vi har varit borta i sju timmar.

Ätasovaskitahandlalagamatsnytabarntränalekajobbaläsasagortittatvbråkakramasenveckagår

Söndag eftermiddag. Milo sover. Mario och jag leker med lego. William får infallet att tamigfan ta upp löpträningen igen och sticker iväg.

W: Aaaaaaaaahhhhh…… F.Y.F.A.N vad jooooobbiiiiiigt *kastar sig på mattan*….. Jaha vad har ni hittat på när jag varit borta då?

S: Öh…. Vi har fikat….

W: Fikat? Bara fikat? Ingenting annat?

S: William. Du har varit borta i tjugo minuter.

När jag var i Schweiz vann jag en mössa. Jag blev svinglad. För jag vinner fan aldrig något (eller vann och vann, efter den stora utlottningen av jackor, luvtröjor, väskor, skidbagar och tshirts så orkade de helt enkelt inte lotta mer, utan kastade de resterande vinsterna ut i folkhavet och då mellanlandade en mössa i mitt ansikte för att sen snyggt parkera i min öl).
Mössan var stickad i blått garn med lappar ner över öronen och fleece inuti. Fett varm alltså. Och snygg. Eller ganska snygg. Mest varm.

Mario däremot tyckte att den va mest snygg. Och att den kanske skulle passa allra bäst på honom. Nej seddu, mamma har vunnit den här, så den är faktiskt min. Mario la då fram förslaget att vi kanske kunde ha den tillsammans. Att vi kunde dela på den. Att han kunde ha den på dagarna och jag kunde ha den på kvällarna. När han sov. Då tyckte jag att han kunde ha den när han sov. Så kunde jag ha den på dagarna. Då kommer det här:

- Bara så du vet så kommer alla skratta åt dig.
- VA! Vad menar du Mario? Varför skulle de skratta åt mig? För att jag har den här mössan?
- Ja. Alla kommer att skratta åt dig. Bara sådär.
- Men vadå? VARFÖR skulle de skratta åt mig?
- De bara gör det. Nu tänker jag i alla fall leka med bilar.


- Ha ha vilken rolig mössa du har!……. Men den är jätte fin! Verkligen! Och du passar jätte bra i den!

- Ha ha hur många mössor HAR du egentligen! Den där va ju lite kul……….. Men fin! Jätte fin! Och väldigt fin på dig också såklart.

- Ha ha vilken festl……

Nej. Det är ingen som säger vilken festlig mössa du har. Det är jag som svarar det.

- Ja! (lite för högt) Visst e den….. he he (lite för osäkert)……… Visst e den festlig!

Jag vet att folk menar att mössan är fin.
På riktigt.
Och att jag faktiskt passar i den.
De är inte det att jag tror att de ljuger.
Det är det där “ha ha” som kommer först.
Det är det där “ha ha” som gör att min son hade rätt. 
Att de skrattar åt mig.
Bara sådär.

Jag fick precis visa leg. På Ica. För att jag köpte energidryck. Jag köpte förvisso ut. Till min man. Han är 32 år.

1. Om man är 17 år och vill se lite äldre ut, så att man olovandes kan köpa energidryck, dyker man då upp i träningskläder, osminkad i världens fulaste toppluva och i allmänhet ser ut som sju svåra år?

2. Om man är 17 år, GÅR man då ut till Ica i snöstorm (eventuellt tjyvkör då, men är man 17 år och tjyvkör så tror jag nog inte, att det man känner för mest är att sticka och storhandla, när man kan göra handbromsvändningar på isiga övergivna industriområden) klockan halv tio en torsdagskväll och veckohandlar fem påsar matvaror samt två stora paket blöjor och tänker att jag kan nog få de här redbullen att slinka med utan att kassörskan märker något?

Samtalet började dessutom såhär:

- Öööh ursäkta ser du om jag skickade ner blöjorna först, annars kanske jag rent av glömt dem….?
- *Kassörskan med ett stort leende på läpparna*  Nejdå de ligger här.
- Åh tack bra.

Jag fortsätter att lassa upp grejer på bandet.

- Ursäkta, har du legitimation? Man måste vara 18 för att köpa de här energidryckerna.
- *Jag glor på henne en stund för att se om hon är den skojfriska typen, men hon tittar tomt tillbaka* ………Duuu………. Du skojar va……..?
- Nej.
- Neeej………
- Fast du ser ju inte precis ut som 17.
- Nä….. Jag gör ju inte det…….. Snarare dubbelt så gammal……..

Jag lassar vidare men när jag ska betala säger hon:

- Jag måste nog se den där legitimationen ändå.
- Ehhhhh. Visst. Varsågod.
- Oj. Du är ju elva år äldre än mig.
- Ja. Där ser man.

Nu skäms hon nog lite grann och erbjuder sig att hjälpa mig att packa mina varor, jag förklarar snällt för henne att jag klarar nog det bra själv tack du, för riktigt så gammal är jag inte.
Jag biter mig i tungan så det börjar smaka blod och skyndar mig ut på parkeringen för att hänga mig över kundvagnen och rågarva.
Då går en äldre man förbi som uppenbarligen uppmärksammat mina blöjpaket och säger:

- Ja, det är bara småbarnsföräldrar och pensionärer som handlar såhär dags.
- Ja *kvider jag fram mellan skrattattackerna* det är ju nästan mitt i natten.

Sen sitter jag en stund i bilen och skrattar gott, eftersom jag inser att jag själv precis gått från småbarn till pensionär på tre röda enligt den lilla kassörsksnärtan.
Sen öppnar jag min sedvanliga dubbelnougat som jag ska mumsa i mig när jag kör hem.
I rondellen gasar jag på extra mycket så att jag får lite sladd, för visst bor det fortfarande en liten 17åring i mig.

Idag köpte jag medvetet ett par apsnygga jeans som är två storlekar för små. Ett par så kallade önskejeans. Ett par jeans som jag inte bara önskar utan SKA komma i när sommaren börjar. Jag hittade dem igår men behövde tänka lite på saken.

- Tjena, kan du lägga undan de här byxorna till mig tills imorn?
- Självklart. Men de är inte TILL dig va?
- Jo….
- Men, erhm, är du inte lite väl optimistisk med storleken ………
- Asså…… jo….. de är ju för små….. NU…… De är för små nu, men snart kan jag ha dem! Snart är de lagom!
- Oooookeeeeej.

tänktänktänktänktänktänktänktänktänktänktänktänktänktänktänktänktänktänktänk

- Hej jag la undan ett par byxor här igår.
- Javisst, vill du prova dem igen innan du köper dem?
- Nej. De passar inte.
- Ursäkta?
- Asså jag vet att de är för små…….*expediten ser mycket frågande ut men törs nog inte fråga igen*… De passar inte ÄN. Men SNART…..*får jag hoppas mumlar jag utan att hon hör*
- Ehhh Ja-Ha okej.

(jag bör nog tillägga att jag känner båda expediterna, nr 1 väl och nr 2 ytligt, och kan gå i god för att de INTE ifrågasätter eller tilltalar andra kunder på det viset)

Väl hemma ligger jeansen där och ser små och frågande ut. Va fan har jag gjort. Kommer jag någonsin kunna klämma mig i de där pyttebrallorna. Ska jag försöka få på dem en liten bit i alla fall. Frågan är om jag blir helt jävla urdeppad för att jag har så sjukt långt kvar innan jag ens får dem över vaderna, eller om jag blir helpeppad för att jag faktiskt får dem nästan hela vägen upp och bara har lite lite kvar. För PASSAR, det gör de defenitivt inte. Friskt vågat, hälften vunnet. Ja kör på. Hmmm ska jag ligga ner eller stå upp…. hmmm……ja sitter på golvet, då kan jag åtminstone inte trilla omkull….
Långsamt  l å n g s a m t kavlar jag på mig jeansen….. och inser att jag inte ens får ut fötterna genom byxbenen. Jag har helt enkelt förstora fötter.

Jag har ett problem. Ett jätte stort problem. Eller två kanske. För de e ju två. Fötterna.

Ännu ett kvällsligt skriksamtal, W sitter och jobbar med något oerhört viktigt vid datorn på sitt rum och jag…………. ja, jag fnetter mest.

S: Duuuuuu…….

W: Mmmm

S: Ja undrar en sak……

W: Mmmm

S: Asså det här med Facebook och deras annonser på min sida……

W: Mmmm

S: Asså varför får man vissa konstiga reklamer?…………. Vad beror de på egentligen?

W: Ålder, kön och var du bor.

S: Uh-hu……………… Men de som JAG har på min sida är ju jätte konstiga……….. De har ju inte så mycket med var jag bor o göra till exempel, jag kan ju bo nästan var som helst för o få de här reklamerna………..

W: Men bry dig inte så mycket, de e bara slumpat fram.

S: Uh-hu………….. Men duuuuu………. Kan det inte va som typ google……….. Att det har med vissa ord jag skriver att göra? Som om man typ mailar mycket om resor så dyker det upp annonser om resor?…………….. Kan det inte va så tror du?………….. Vaaaa?

W: Jovisst. Det kan det säkert.

S: Uh-hu………… Då kanske jag skulle……….. Hmmm……… Jag kanske borde….. Eller…

W: Vad.

S: Jo jag tänkte att…………. Att kanske…………Hmmmm………. Jag ska nog…….

W: Vad! V A D människa! Prata ur skägget! V A D borde du kanske skulle tänkte!

W står nu och blänger på mig i dörröppningen.

S: …….Va? Vad?….. Nej inget…….. Jag bara….. Jag bara tänker högt lite liksom…..

W: Mm. Jätte fint. Men du, om du ursäktar så måste jag faktiskt jobba lite nu. På riktigt. Och om du har några fler frågor om internet så nås jag på min mail. För nu stänger jag den här dörren. Adjö.

Jag gjorde det. Jag skickade ett mail. Och känner hur paranoian gror sig större och större i min kropp och nästan hänger ut över byxlinningen………

Eller kan det va på grund av ostbågarna….. Man luktar ju faktiskt rätt sunkigt av ostbågar me……….. Och får flåtiga händer……..

Jag är rätt bra på att planera och organisera. Och jag gillar det. Det är lite av min grej liksom. Visst visst visst jag är en tidsoptimist men det brukar ändå gå ihop sig på nåt sätt. Ända tills det händer något som i n t e ingick i dagens planer…..

Idag hade jag planerat att trycka ner Milo i vagnen och gå upp i stan och besöka optikern för att beställa nya linser, samt försöka rädda mina glasögon som ovannämnde knycklade ihop för ett par veckor sedan.

Dagsplanen var såhär: Barnen frukost. Mario dagis. Jag frukost. Milo mellanmål. Milo sova. Jag ringa viktiga samtal. Milo vaknar efter sina sedvanliga 30 minuters sömn. Lek. Lunch. Ut på stan. Hämta Mario. Lek. Bråk. Mellanmål. Lek. Rackartyg. Bråk. Äta allihop. Barnen i säng. Träning. Godnatt.

Det gick bra fram tills milo sover. Idag bestämde sig ungen för att sova enochenhalv timme. Visst jag fick mycket annat gjort undertiden, men när man bara går och väntar på att någon annan ska vakna blir det liksom inget vettigt gjort på riktigt, eftersom man väntar på att bli störd vilken minut som helst så drar man liksom inte igång några större projekt.

anymay…. Milo vaknar (försenad enligt mig). Lek. Bajsolycka. Nya kläder. Lunch. Känner att vi nog hinner till optikern ändå, men vi får helt enkelt ta bilen istället. Precis innan vi ska sticka tänker jag bara slänga in en tvätt, som kommer att vara färdig lagom tills vi kommer hem från dagis (ja just det, förlåt, man får alltså inte säga dagis längre. Det ska vara förskola. Föööööööörrrrrrsssskooooollllllla. Måste öva på det med. Och inte säga dagispersonal utan föööööööörrrrrrrsssskooooolefröööööööken. Färdigövat för idag bra bra) Milo leker snällt och han kravlar runt i havet av leksaker på hela vardagsrummesgolvet. Direkt när jag kommer ut från tvättstugan (läs kombinerat badrum, dusch, toa, tvättstuga utan upphängningsmöjligheter) känner jag lukten.

- Men lilla milisen, har du bajjat IGEN! ja ja vi hinner nog ändå…. kom här….

Milo kryper fram till mig och när jag lyfter honom känner jag kladdet…..
och ser golvet….
Ungen har på  något vis raketbajjat ut ur blöjan och bildat en stor hög mitt på golvet. Som en jävla hundvalp.
Eller nej som en hel kennel med hundvalpar.
För han har ju inte precis suttit stilla efter avfyrningen utan lämnat tydliga start och bromsspår (om Milo nu haft en sk body på sig hade det här aldrig hänt, då plagget förmodligen fångat upp laddningen, men givetvis var det alla de tidigare nersketna bodysarna som låg i den nystartade tvättmaskinen).

Det blev inget besök hos optikern.

Det som tog mig enochenhalv timme att sanera (barn. mig själv. golvet. allt för många leksaker. mattan. två kuddar. en filt. mig själv igen.) tog det enochenhalv minut för Milo att kontaminera.

Dagsplaneringen fortsatte i samma urspårade fåra: Hämtade en hungrig Mario. Bråk. Försök till mellanmål. Dög inte. Mer bråk. Liten fastnar bakom soffan när han försöker äta sladdar och peta i kontakter. Liten vägrar sova. Stor surar. Jag ger tillfälligt upp dagstidstvtittarförbudet. Liten sover till slut. Alla äter pannkakor. Alla glada. Barnen sover. Tränar. Godnatt.

Sådär. Nu jävlar e det dags. Nu ska det Yogas. Bort med stelheten och hit med the bendingness. Jag ska fantamig bli vig som en cirkusartist till sommaren, eller ja, minst kunna stå på huvet i alla fall.

Eftersom vårt livs/familje/vecko/träningsschema är fullspäckat, så är den enda lediga tiden i veckan som finns över för yoga, på måndagar efter 20.30. Och eftersom vi bor i en liten stad med ett mycket begränsat utbud så får det bli hemmayoga.

Sagt och gjort. Jag släpar fram och dammar av yogamattan, rotar fram lite gamla anteckningar och stenciler om yoga från början av tjugohundratalet, drar igång spotify med en enkel sökning på “yoga” och flåsandet kan börja.

Det går förvånansvärt bra. Tills det här dyker upp:

Försök yoga till det där. Och behåll andningen, balansen och spänningen i musklerna.

Vi har ett så kallat utdraget skriksamtal då vi håller på med olika saker i olika rum, w sitter i sitt rum framför datorn och fnetter lite och jag ligger på soffan och slöglor på tv.

S: Duuuuuuuuuu

W: ………..Aaaaaaaaaaaa…….

S: Asså det här med elva elva elva………

W: …………jaaaaaaaaa……….

S: Jag känner att jag liksom inte riktigt fattade grejen……..

W: ………..jaaaaaaa…….

*tystnad*

W: Men säg då! Vad var det du inte fattade?

S: ……………….ja asså alla bara wooow elva elva elva…… ja fattar liksom inte…..

W: Men! Det är ju skit häftigt ju! 11.11.11 kl 11.11!

S:…….jaaaaa…….men vadå……..

W: Vadå vadå! Asså det händer ju bara en gång på hundra! Fattar du inte! Det är ju coolt när klockan blir 11.11 och man ser det den elfte november 2011!

S: Jaha……..

W: JAHA!?!?

S: Ja men vadå, alla datum och klockslag är ju bara en gång vart hundrade år…… så det är ju inget särskilt egentligen ju……

W: *hör hur han himlar med ögonen* Men vad är det MED dig! Kommer du inte ihåg när man va liten, så fick man se när klockan slog 12.34 och så fick man önska sig något?

S: Nej.

W:….nej…..

*lång tystnad. hör hur w sitter och väntar på en fortsättning men antar efter en stund att det är färdigskrikigt och fortsätter fnetta*

S: ……. men duuuuuu…..

W: *sjukt irriterad på mig nu* ……. ja. ä l s k l i n g.

S: Tror du folk blir lika tokiga på lucia då?

W: Va? Vad? På lucia? Nej. Varför skulle de det?

S: Ja då blir det ju 11.12.13! Och sen när klockan slår 14.15 så blir det extra häftigt ju!!!

W: *sitter helt tyst och stilla länge*….. okej. du har fattat nu. fint. fira du bara. det blir jätte bra. ta vilka datum du vill och mixa ihop med klockslag. gör gärna det. det kan ju bli världens grej. hör av dig till så många som möjligt också. så kan ni starta en klubb. eller varför inte en facebookgrupp. det finns säkert flera dårar som kan hänga på dig och dina teorier. men om du ursäktar så tänker jag stänga min dörr nu. slut på den här konversationen. tack. hej.

En liten parentes bara, nu ska ryska och japanska forskare klona fram en mammut. Precis som jurrassic park, fast på riktigt. Och jag känner att men gud så bra! Äntligen! Vi behöver ju verkligen en mammut för vår framtida existens, eller hur?

…………….eller inte………….

Jag förstår inte HUR, nej vänta lite låt mig omformulera det där: HUUUUUUUUUUUUUUUR kan forskare lägga så mycket tid, pengar och expertis på att göra något så urbota dumt som att klona ett utdött djur, när det varje minut dör människor av olika sjukdomar världen över? Va va va!?

Så känner jag. Men det finns säkert andra, eller rättare sagt, det finns ju uppenbarligen andra som tänker annorlunda…..

En liten parentes till, imornbitti reser jag till Schweitz.

Först tåg i 2,5h *bläääää* tänker en del, men inte jag.

Sen hänga på kastrup 2h, *suuuuuck* tänker somliga, men inte jag.

Sen flyga 1,5h *fyyyyyy* tänker andra, men inte jag (eller jo, lite fy, för jag gillar inte att flyga) och sist 2h tåg igen *stöööööön* tänker många, men inte jag.

För jag ska ha egentid. Helt e g e n tid. Och jag ska läsa. Så mycket jag bara kan. Fyra böcker på mellan femhundra till tusen sidor borde väl räcka i tio dagar……

Ikväll har jag varit på massage. Jag är en person som verkligen behöver det. Jag är spänd som en fiolsträng. Helt oppa skruad som man säger. Ibland vaknar jag på nätterna av att käkarna krampar för att jag biter ihop så hårt.

Jag behöver verkligen slappna av.

Jag har inte bestämt mig om jag gillar kvällsmassage eller morgonmassage bäst. För att få ihop vårt livspussel så måste jag antingen gå på massage på fredagsmorgonen innan jag går till jobbet, (efter att legat med ansiktet neråt och blivit klämd på en hel timme så har man liggmärkena delux i ansiktet och ser fett svullen och yrvaken ut i minst tre timmar, inte så snyggt när man ska jobba med kunder och tala om för dem vad de ska ha på sig för att se läckra ut) eller måste jag gå på kvällen när jag egentligen har min träning (och missa gympalottas mördarpass, den damen är totalt loco, henne får jag skriva om en annan gång, idag handlar det om min favoritmassör) och det gillas inte. Ett plus att han har lite mer klös i nyporna på morgonen jämfört med kvällen, fullt förståeligt, han har ju klämt på folk hela dan.

Ikväll blev det en dramatisk ändring av musiken (kanske en fördel med kvällsmassage?) istället för den vanliga fjantiga panflöjtsskivan körde han något som måste varit absolut music rockballads of the 80s hits med bland annat bon jovi och guns n roses.  Det gillas och passar bra till min önskade hard core massage. Jag går nämligen inte på massage för att bli klappad utan rejält knådad. Och knåda, det kan han.

Ibland kör han nästan wrestlingmoves, ni vet när de liksom använder hela sin kraft och kroppstyngd för att hugga med armbågen i ryggen på den som ligger ner. Men jag bara njuter.
Men han har ett move som jag inte riktigt gillar. Han liksom tar tag i sidorna och nyper på nåt vis, ungefär som när man knäpper med fingrarna, fast han använder hela handen.

Och mitt sidfläsk.

Och gör liksom en högljud fläskknäpp.

Ljudet av denna fläskknäpp gillas inte. Eftersom det är just fläsket som låter. Man vill liksom inte bli påmind om det där skämsfläsket på sidorna (eller kärlekshandtag som det så fint kallas) (det är ju inte så fint om man tänker efter när och hur de där handtagen är tänkta att hållas i) speciellt inte när de där mammakilona tycker att det är bäst att hålla till just där också. 

En gång när jag fick massage råkade jag ta honom mellan benen. Stämningen blev aningen stel. Ni vet, man ligger där och blundar och jag skulle bara snällt lägga tillbaka armen efter att han knådat den och hoppas hejsan där va du….
Nu gör jag inte det längre, jag ligger bara helt still, han får lägga tillbaka alla mina kroppsdelar där han vill ha dem.

Så jag kanske får bjuda på de där fläskknäpparna. Några månader till i alla fall. Sen ska det fan inte finnas något fläsk att varken hålla sig i eller att knäppa med.
I vilket fall är jag som en ny människa när jag går därifrån. Glad, avslappnad, kissnödig och godissugen.

(insåg precis att det där kan tolkas lite hur som helst, men ni som brukar gå på massage vet vad jag menar)

Jag är en sån jävla konsumtionshora.

Jag älskar att shoppa. Det får mig att må såååååå bra. Det spelar egentligen inte så stor roll vad för nåt jag köper eller till vem. Det kan lika väl vara födelsedagspresenter eller ett fång blommor på morsdag som nya strumpor till barnen eller rakblad till William. Jag blir till och med lite lyckligare när jag får åka till ica och storhandla (det kan ju i och för sig ha med att göra att det bara är skönt att komma utanför dörren efter en dag i det här dårhuset ). Men ändå.

Idag köpte jag en ny hylla på loppis, helt underbar, lite lagom shabby chic. Precis lagom för att William ska låta den komma över tröskeln. Och jag är så lycklig. Att få knuffa ut den gamla hyllan i hallen för att göra plats för den nya och sen torka av den för att placera alla sakerna i perfekt balans på varje hyllplan gör mig helt varm i kroppen. Jag nynnar lite för mig själv och mina steg är så lätta när jag trippar runt och donar. Och det blir perfekt. Och då mår jag så bra.

Sen finns det andra köp som inte får en att må fullt så bra.

Här kommer tre.

# 1. WCluktagottgele.

En vän bloggade om det här och va så fantastiskt nöjd, så jag tänkte att va fan jag slår till. Eftersom jag inte är särskilt förtjust i den gamla sortens wcluktagotthållare som man hänger under toasitsen som gör att den liksom vippar lite när man sitter och ibland om man sätter sig lite slarvigt så vidrör den rumpan och det är så fruktansvärt snuskigt, så tänkte jag att de här geleduttarna är ju oerhört innovativa så det bara måste provas.

Åtta veckor my ass. Vi har två toaletter. På toan där nere, som används flitigast, höll den i sex dagar. På toan uppe i sex timmar.

# 2. Hopfällbartsilikondurkslag.

Jag hade som så många andra ett gammaldags vitt plastdurkslag. Och kokte för mycket ris. Som blev för tungt. Så durkslaget knäcktes. Som de flesta vet, är ju durkslag rätt opraktiska att förvara, de tar väldigt mycket plats i skåp och lådor. Och man kan inte sätta en massa grejer i dem eftersom de används så gott som dagligen och då måste man ju lyfta ut alla grejerna varje gång. SÅ. Äntligen har det kommit. Ett hopfällbart durkslag. Det måste ju vara guds gåva till så gott som alla hushåll. Men nej. Eller jo det är ju väldigt bra på att fällas ihop, men jag kan ju för fan inte skölja någonting i det. Inte makaroner, inte spaghetti, inte ens tagliatelle och definitivt inte ris. Hålen är för stora. Vilket gör att allt rinner ut i vasken. Det man kan skölja är stora saker, typ HELA tomater och salladsblad men dem kan jag lika gärna ha i handen. Så nu står jag här och svär var gång jag måste använda locket på grytan för att hälla av vattnet från pastan. Och varje gång bränner jag mig. Dyra jävla nytänkande durkslag. 

# 3. Universalmoppset.

Jag hade ett moppset. En hink, en mopp och ett skaft. Varje gång moppen blev gammal och äcklig köpte jag en ny och skruvade på. Jag kunde köpa vilken mopp som helst, alla passade. Moppsetet var så att säga universalt. En dag i min städiver gick det lite väl vilt till och när jag skulle vrida ur moppen i hinken knäcktes både hinken och skaftet. Det var helt okej, jag hade haft grejerna sen jag flyttade hemifrån och saker blir slitna med åren och till slut går de sönder. Dags att köpa nytt. Då köper ju jag givetvis ett nytt så kallat universalmoppset. Allt funkar perfekt tills dagen kommer då jag behöver köpa en ny mopp. Den passar inte. Den är för stor. Hmmm den va nog inte universal tänker jag och moppar på knä istället. Nästa mopp jag köper är för liten. Hmmm nu har jag köpt ett universalmoppset som inte passar med två olika universalmoppar med två olika märken från två olika affärer. Okej tredje gången gillt. Den passar. Nästan. Ända tills moppen blir blöt och tung. Efter att ha tappat ner den i hinken otal gånger samt i min allt mer frenetiska städning skickat iväg den genom rummet lika många gånger och slutligen fastnat med den i skruvarna som sticker upp i tröskeln så går jag bananas. Därför finns det ingen bild på det före detta universalmoppsetet. Det är nu mera mer hopfällbart än durkslaget. Och tar betydligt mindre plats.

Jag har nu köpt ett moppset från ica. Och till det köper jag bara moppar från ica. Med icas egna märke. För där är jag alltid och handlar. Där och då mår jag bra. Trygga gamla ica.

Att de kan va så skönt att bara slänga sig i soffan o kolla på tv. Såg ikväll tre för mig helt nya program. Först “pengarna på bordet” (pratade i telefon under hela programmet så ja fattar fortfarande ingenting), sen “den som dräper” (oerhört spännande dansk kriminalserie, som tyvärr inte bara var en serie utan också en följetong, så nu får ja aldrig veta vem mördaren är), och sist “house” (eftersom milo bestämde sig för att skrika just den timmen, och efter tre vändor upp till honom va de mest reklamen jag såg, annars rätt trevligt avsnitt med massa doktorer som tog hand om andra doktorer, men vem gillar inte sjukhusserier). Ja just de, lite nyheter där emellan (de va nåt om bomber och inställda julbord på nån skola i ronneby)

Tror att jag ska försöka få lite tid över snart igen och titta lite mer på tv. De va rätt trevligt.

Du behöver inte kolla posten varje gång du kommer hem. Den kommer bara en gång om dan och inte alls på helgerna. Absolut inte klockan 03.30 lördag natt. Och inte heller klockan 03.31 söndag morgon.

Vår son tycker inte om att rita.
Och det har gjort oss något oroade inför fyra års kontrollen. För då ska man minsann kunna rita en huvudfoting och helst avbilda hela sin familj. Visst det finns massvis med andra bra saker som han kan och är duktig på. Han kan stå på ett ben, hoppa jämfota, rabbla grundfärgerna och räkna till tio samt säga kyrka, sked och handfat (allt detta tillhör också något en fyraåring ska kunna).
Vi har försökt med olika sorters kritor och färgpennor, färgglada papper och pysselböcker, men nej han vill inte. Ibland går det bra med vattenfärg. Då tar han den största penseln och målar hela pappret svart, sen säger han: Så. Nu e ja klar. Får jag gå nu?

Men en dag…..
- Mario?
  tystnad
- MAAAARRRIIIIOOOOO?!?!?
  tystnad
-M. A. R. I. O.!!!!!!!!!!!! VAD GÖÖÖÖR DUUUU?
- Ingenting.

Ingenting……..
Ingenting är ett mycket jobbigt svar, när man sitter på övervåningen i Milos rum och tror att Mario leker snällt med lego i sitt rum och svaret kommer från nedervåningen.

- Mario, du måste svara när ja ropar. Vad e de?…….. Varför ser du så konstig ut?……. Vad har du bakom ryggen?
- En penna bara……
- Men var har du fått tag på…..MEN VA I HE…. VAD ÄR DETTA! VA! VAD HAR DU GJORT!!!!
- Ser du inte det? Det där är ju du. Och den lilla gubben är jag.
- På väggarna Mario! Va! Det får du ju inte! AHHHHHH här är ju mer! Vad har hänt här! Och där ! Och där…. och däääärrrr……..
- Ja där var det stopp. Den där betyder stopp. Att de där bilarna inte får köra längre.
- *suck* Men mario va faaaaaaan….. Inte inte INTE rita på väggarna! Du har ju massvis med fina papper att rita på….. jaha…. Var har du mer ritat för någonstans?
-Inte på toa iaf…..

På toaletten hade vår lille Picasso gått wild and crasy, där fanns ju massvis med plats och allt var ju så vitt och fint att måla på.
Men nu är vi inte oroade längre.
Han kan visst rita huvudfotingar.
Och avbilda sin familj.

Kom ihåg att alltid kolla bästföredatumet på matvarorna i affären, HUR bråttom du än har och ÄVEN om du har båda barnen med dig, annars slutar det bara med att du får åka tillbaka.

Jag är inte så kräsen och jag vet att det utgångsdatumet mest är rekommendationer och att man ska använda lukt och sunt förnuft istället för att bara kasta mat för att den passerat gå.  Jag vet också att smör har väldigt lång hållbarhet.

MEN ett två månader gammalt, skrynkligt och vätskefyllt Bregott är inte okej att äta.
Då menar jag inte att det tillverkades för två månader sen och passerade sin bästa tid för två veckor sedan, nej nej det är helt enkelt TVÅ MÅNADER för gammalt för att äta.
Bäst före 11-09-01.
Örk.